Resolution

mot produktion av atomenergi

 

Den 9-11 november 2007 samlades över 140 experter på energi, uranbrytning och kärnavfall och företrädare för medborgarorganisationer från Belgien, Danmark, Estland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Lithauen, Norge, Portugal, Rumänien, Ryssland, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Schweiz Tjeckien, Tyskland, Ukraina, Ungern, Vitryssland, Österrike, USA och Finland i Helsingfors för en internationell ”Europeisk atomkraftskritisk konferens”.

 

Man enades om följande resolution:

 

Atomkraft är ingen lösning på mänsklighetens energibehov. Den utgör inget hållbart koncept för att lösa de i dag förestående samt de framtida energiproblemen. Atomenergins hela livscykel från uranbrytning till det använda kärnbränslets slutförvaring medför stora risker och hotar otaliga kommande generationer. Klimatförändringen är en tidsmässigt omfattande följd av mänsklig verksamhet, och atomkraften kan inte lösa det här problemet. Det är oärligt att framhäva kärnkraften genom att påstå att den inte förorsakar koldioxidutsläpp. Atomenergiindustrin tar inte kärnbränslets alla skeden i beaktande i sina koldioxidberäkningar, vilka börjar med uranbrytningen och slutar med det använda bränslets slutförvaring.

 

Regeringarna i våra länder bör skyndsamt vidta åtgärder för att befrämja energieffektiviteten och utvecklandet av teknologi för förnyelsebar energi. Danmarks, Spaniens och den senaste tiden också Skottlands exempel visar att det är möjligt att undvika nya atomkraftverk och i stället investera i förnyelsebara energikällor. Det förbättrar sysselsättningen och det ekonomiska välståndet såväl inom landet som på de utländska marknaderna.

Historien har visat på uranbrytningens och –anrikningens negativa följder för både miljön och den mänskliga hälsan. Atomkraftsindustrin har brutit mot de mänskliga rättigheterna överallt i världen, speciellt på ursprungsbefolkningarnas marker och områden där uran har brutits.

På grund av den joniserande strålningens långvariga effekter (cancer, genetiska problem och andra sjukdomar) bör regler för strålskydd slås fast av oberoende experter utan påtryckningar från atomkraftsförespråkarna. En tysk undersökning som rapporterades vid konferensen i Helsingfors visade på klart ökad risk för barncancer i atomkraftverkens näromgivning.

De farliga sjötransporterna av radioaktivt material bör upphöra. De urananrikande företagen Urenco och Eurodif måste upphöra med transporterna av kärnavfall (utarmat uranhexafluorid) till Ryssland. I Ryssland förvaras det radioaktiva materialet inte tryggt utan lämnas på öppna fält där det utsätts för erosion och väderrelaterade risker och medför hälsorisker för den lokala befolkningen. Enligt Helsingforskommissionens ledande experter är Östersjön redan världens mest radioaktiva hav. KIMO, den gemensamma internationella organisationen för kommunerna längs kusten har protesterat kraftigt mot de här transporterna, vilka utsätter miljoner invånare i kustkommunerna för stora risker.

Konferensens experter lyfte speciellt fram att det utbrända reaktorbränslets förvaring inte är tekniskt löst vad beträffar planerna för slutförvaringen i Finland och Sverige. Avfallsförvaringen bör inte placeras vid kustområden, eftersom den geologiska berggrunden inte är så fast som man tidigare antagit.

Byggande av nya reaktorer leder till spridning av atomvapen och kärnmaterial. Vid framställningen av reaktorbränsle till atomkraften uppstår enorma mängder radioaktivt avfall, så kallat utarmat uran. Utarmat uran används i uranvapen. Det är ett effektivt, billigt, radioaktivt och kemiskt giftigt material, som i stor omfattning förorsakar förorening av naturen och allvarliga hälsoeffekter. De här vapnen bör omedelbart förbjudas.

Deltagarna i konferensen uttrycker sin oro för planerna på att utveckla atomenergin i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Armenien, Slovakien, Bulgarien, Litauen och Slovenien. De här planerna följer en föråldrad strategi, som utvecklades under sovjettiden. Deltagarna i konferensen vädjar till investerare att det inte ska finansiera byggandet av nya reaktorer utan koncentrera sig på energieffektivitet och utvecklande av förnyelsebar energi. Detta skapar bättre förutsättningar att lösa energifrågorna i de nämnda länderna. Deltagarna i konferensen uppmanar också regeringarna i Finland, Frankrike och USA att inte investera i nya atomkraftverk.

Konferensens experter visade också att om det finns politisk vilja på lokal, regional, nationell och internationell nivå är det möjligt att förändra nuvarande ohållbara och riskbenägna energisystem till ett system baserat på hundraprocentigt förnyelsebar energi.

Helsingfors den 19 november 2007

 

 

•  Fred Hvelplund, Denmark , professor, Aalborg University

•  Marija Jankovska, Macedonia

•  Smiljana Jurecic, Slovenia

•  Britta Kahanpää, Sverige

•  Natalie Klötzer, Helsingfors, Finland

•  Vanessa Klötzer, Helsingfors, Finland